Mina Bohus-dals Svarthöns

Genbank nr:7089

 

Återigen hälsar tuppen morgonen välkommen här vid Hildingsbo. Förr var en hönsflock ett naturligt inslag vid gårdens arbetarbostäder, men de, liksom det mesta från självförsörjandets tid försvann allt eftersom. Sedan sommaren 2008 hörs åter tuppens galande när natten blir till dag.

 


Nytt i hönsgården

 

 

December 2013

Livet hos hönsen är lugnt. Alla mår bra och flocken har växt till tio individer. Lagom storlek. Årets tre naturruvade ungdjur, två hönor och en tupp, ska stanna kvar och föryngra vår flock. Skåningen har blivit stolt far som var duktig och varsam mot de små som därmed kunnat växa upp i flocken. Mycket fritt sprättande i trädgården har det blivit, med alla faror det innebär. Inte mindre än tre attacker från duvhöken har vi haft. Tack och lov har alla höns klarat sig, sånär som på några fjädrar. Nu i tidig december har unghönsen börjat värpa små söta ägg! Lilletuppen galer stolt om morgnarna, akompanjerat av pappa Skåningen, grannens Åsbotupp Elis och andra grannens Dvärgkochintupp Hjalmar!

 

April 2013

En av de sista bilderna på vår vackra duktiga Stortupp.

Vår Stortupp har fått lämna jordelivet efter att åldern och en långdragen kall vinter till slut tog ut sin rätt. Ledsamt, men han har levt ett underbart hönsliv hos oss i massa år och slutet blev lugnt och utan stress. Kvar blev sex lite vilsna damer som för första gången någonsin nu stod utan en bevakande varnande tupp. Eftersom vår flock är ansluten till Jordbruksverkets bevarandeprogram med genbanker så går det inte att skaffa vilken ny tupp som helst. Vi fick fin hjälp utav genbanksansvariga Karin som satte oss i kontakt med en annan genbank i Skåne.

Idag var vi och hämtade en yngling på knappa året, ståtlig, högrest och naturuvad såklart. Efter en kort introducering där tuppen presenterades för damerna släppte vi ihop dem. Efter en massa nyfiket pladder blandat med lite mer tveksamma läten ifrån hönsen blev vår nya tupp Skåningen mer eller mindre accepterad med detsamma. Han har redan lockat på damerna och visat dem godbitar, galt, varnat för vår katt och även fått para sig med några av hönorna! Väl inne i hönshuset blev han tydligen lyrisk över de nybäddade redena och lockade och visade hönorna att här, här är det minsann bra grejer! När hönorna sedan intog nattpinnen gjorde tuppen detsamma. Tätt intill varandra somnade de alla sju. Flocken är inte fulländad utan en tupp helt enkelt.

 

Oktober 2011

Just nu har hönsen börjat få en ny fin fjäderdräkt efter en ganska rejäl sensommarruggning. Nu när dagarna är kortare värper de bara lite då och då. I hönshuset bor för tillfället 13 höns. På bilden är det trädgårdsbesök som gäller!

 

Lill-Strumpa hade en fullbokad sommar, först en tidig ruggning och därefter ruvvillig. Sent i juli kläcktes sju små svarta. Lill-Strumpa har skött dem exemplariskt, fastän hon är förstagångsruvare. Dock så skämmer hon bort sina små, trots att de nu är gnissliga tonåringar så kluckar hon till dem och så sover de fortfarande ihop. En av de små hönkycklingarna fick vi tråkigt nog ta bort efter en plötslig duvhöksattack. Kvar är två tuppar och fyra hönor. Biffen och Klena Lena är två av dem. På bilden nedan - ståtlige Biffen.

Nedanför Biffens bror.

 

 

April 2011

Sju sprättande och kacklande svartingar har vi hos oss nu. Höstens ungdjur har blivit vuxna och de två ungtupparna har flyttat till Småland, en av dem huserar på Ingelstads Naturbruksgymnasium. Mini-Lisa har lämnat oss pga äggledarinflammation och saknaden är stor. På ruvfronten intet nytt, alla hönor är mest intresserade av att vara ute i trädgården. Minstingarna Missis-pippi och Tallullah börjar mer och mer bli accepterade av de vuxna hönorna.

 

November 2010

Flocken består nu av 10 individer. Fyra ungdjur på cirka 8 veckors ålder från Mini-Lisas andra kull i år. Sommarens kycklingar har alla flyttat till nya hem, till Skåne, västra Blekinge, Fågelmara och Göteborgstrakten. Hönsgården har fått ny markbeläggning, sex säckar med flis från den lokala sågen gör att hönsen får en torrare yta att gå på.

 

Oktober 2009

Värpandet är i full gång, samtliga tre vuxna hönor bidrar, trots att hösten kommit. De sju unghönsen växer, de små hönorna kuttrar härligt och nån tupp har börjat gala litegrann. Än så länge är det lugnt i flocken. På rovfågelfronten har trycket ökat, så turerna utanför hägnet sker under övervakning. På bilden - en del av ungdjuren, nu 3 månader gamla.

 

September

Elva höns i gården. De sju små är nu halvstora kaxiga typer som slutat pipa och börjat med ett tonårsaktigt gnisslande läte istället. Antalet tuppar är tre, kanske 4. Stora-syster LillHöna tyckte först att de små var mycket märkliga små ting, vartefter de små blivit större har hon tydligt markerat att hon minsann bestämmer över de små genom att hindra dem gå över vår lilla bro eller jaga bort dem ;) Syskonkärlek! Mini-Lisa har börjat rugga, och Svart-Vita utmanade henne om ledarskapet. Häromdagen fick vi ett litet pyttigt ägg, troligen LillHönas premiärägg. Det första ägget sen i juni!

 

Augusti

1 augusti kläcktes inte mindre än 7 kycklingar. De mår alla bra och växer och frodas. Grytis har flyttat till Nybro och blivit glad herre på en täppa.

 

Juni-09

Lilla Julius flyttade västerut i början av juni och de två kycklingarna Grytis och Lill-Höna växer och frodas. Grytis har börjat gala och Lill-Höna får allt mer uppmärksamhet av Stor-Tuppen då de andra hönorna den 10 juni lade sig för att samruva!

 

Påsken-09

Vi har fått kycklingar! Förstagångsmorsorna Mini-Lisa och Svart-Vita har samruvat och tar nu hand om tre små svarta dunbollar ihop! En tråkig nyhet är att Svart-Stina har lämnat oss.

 

Att ha höns

Att ha höns är att berika sitt liv! Höns är nyfikna, har en massa roliga läten och får dig på gott humör! De är alltid lika pigga på att bli utsläppta i trädgården, annonserar högt och stolt när ett ägg värpts och får dig att både gå upp tidigare och njuta av morgnarna! Och så kan du baka de mest gyllengula och godaste sockerkakorna i trakten!

 

Hur mycket tid tar det att ha höns?

Ju mer praktiskt du bygger ditt hönshus desto mer lättstädat blir det. I mitt fall lägger jag i snitt 20 minuter per dag hos hönsen. Man släpper ut dem på morgonen, kollar så alla verkar må bra och ger dem lite av gårdagens matrester. Kollar så foderautomten är full och att vattnet inte tagit slut eller är överkrafsat med spån. Plockar in ägg. Sist på dagen innan det skymmer stänger jag om hönsen och kollar så alla sitter på nattpinnen. Självklart är det lätt att lägga mer tid hos dem, då man sitter och studerar dem, skrattar lite åt deras roliga beteende eller fixar lite. På helgerna tar jag bort all gödsel som blivit under veckan. Detta går också smidigt då jag under hönsens nattpinnar har en skiva täckt med tidningar. Gödseln sparar jag vid komposten och tidningarna blandar jag ner i komposten. Med jämna mellanrum får man även diska ur vatten- och foderautomaterna.

 

Årlig storstädning

Två gånger om året storstädar man. Då väljer man en varm dag och börjar tidigt. Ut med hönsen i hägnet. Sen tömmer man hönshuset på spån, hö osv. och tar ut så mycket av inredningen man kan. Väggar, golv och tak tvättas ordentligt för att bli av med smuts och småkryp! Sittpinnarna kan man byta ut helt, redena rengörs noggrannt. Nu kan man även passa på att stryka allt med ett nytt lager färg. När hönshuset är torrt, ev. lukt av målarfärg är utvädrad kan man lyfta in inredningen, fylla med nytt fräscht spån och ny halm i redena. Ute i hägnet står hönsen med all sannolikhet och stampar och småpratar av otålighet!

 

Att planera och bygga ett hönshus

 

Ska du skaffa höns så behöver du planera för hur de ska bo. Antingen bygger du ett nytt hönshus eller så kan du inreda ett befintligt utrymme i ett stall eller uthus. Det finns en del böcker om höns där du kan läsa om hönsens krav på utrymme m.m.

Hur stor hönsflock vill du ha? Bor du i tätbebyggt område kan du hos din kommun söka och få tillstånd för en liten flock utan tupp. En fyra, fem hönor med tupp kan vara en lagom stor flock att börja med. Skaffar du en ras som gärna ruvar kommer du att få kycklingar i hönshuset! Planera så att utrymmet räcker till även för de små. Det är bättre att bygga lite för stort än att låta hönsen bli trångbodda.

 

 

Placering av hönshus och hägn

Tänk på placeringen av ditt planerade hönshus. Det är bra om det finns skyddande träd runt omkring, som kan dämpa solens starkaste strålari hönsgården. Lägre vegetation som buskar är också bra att ha i närheten eftersom de erbjuder ett naturligt skydd för hönsen att gömma sig i. Platsen får gärna ligga högt, det får inte stå fullt med vatten i hönsgården under vinterhalvåret. Det kan också vara trevligt att kunna se hönsen inifrån ditt hus, eller från uteplatsen. Men bygg inte för nära inpå ditt eget hus eftersom det kan lukta en del från hönshuset under sommarhalvåret. Vidare bör du tänka på att det är bra att inte behöva gå alltför långt när du ska hämta vatten till hönsen, eller diska ur deras fodertråg. Viss närhet till din kompost är också bra.

Min hönsgård byggde jag inne i ett gammalt övervuxet buskage. Jag lämnade en remsa buskar utanför hägnet som fungerar som vindskydd. Flera buskar liksom ett större fläderträd byggde jag in. Trädet är jättepopulärt att flyga upp i. Alldeles utanför hägnet står ett äldre äppelträd vars krona sträcker sig över hägnets tak och ger hönsen ett skuggig och trygg plats. En del av frukten ramlar ner i hönsgården till hönsens lycka!

 

Att inreda ett hönshus i befintlig byggnad

Räcker ytan till för att ha höns på? Får du plats med sittpinnar, reden, fodertråg och vattenautomat? När duna höns får kycklingar underlättar det mycket om du kan dela av utrymmet så hönan får lite lugn i början med sina små. Gör en skiss!

 

 

Ljus och frisk luft

Hönsen måste ha åtminstone ett fönster, detta får gärna sitta högt, under takfoten, så att den heta sommarsolen inte steker in, men så att den lågt stående vintersolen kan skina in. En mindre lucka för hönsen att passera för att komma ut i hägnet behövs. Kraftiga gångjärn och lås är att föredra, gör inte luckan onödigt stor så rovdjur kommer igenom. Ett litet utskjutande tak över utgången är bra, så att regnet inte slår in i hönshuset.

Hönsen klarar kyla men är känsliga mot drag. Täta vid fönster och dörrar. Luften måste kunna ventileras och därför behöver du sätta in en ventil. Jag valde en enkel justerbar ventil och placerade denna så långt bort från sittpinnarna som möjligt, för att undvika drag eller kallras ner på hönsen.

 

Väggar och golv

I mitt hönshus bestod väggarna av lockpanel, med glipor och springor. Jag valde att spika upp vindpapp och sedan reglade jag och spikade på skivor. Skarvarna tejpade jag över med silverpejp. På golvet lade jag även här vindpapp och sedan köpte jag en stuvbit plastmatta. Ett fynd för en knapp hundring. Mattan går upp en 2-3 dm på väggarna. Detta gör att utrymmet blir lätt att hålla rent.

 

Sittpinnar, gödselskiva och reden

Sittpinnarna kan med fördel placeras högt. Att ta nattvila högt upp är en instinkt hos hönsen som får dem att känna sig skyddade mot fiender. Du bör ha minst 30 cm mellan pinnarna, har du större ras så får du räkna med större avstånd. Man kan gärna placera sittpinnarna i trappa. Räkna med att varje höna behöver ca 30 cm på pinnen. På vintern sitter de gärna tätt intill varandra för att hålla värmen medan de på sommaren sitter mer glest. En stege eller anflygningspinnar underlättar för hönsen att komma upp. Under sittpinnarna placerar man ett nät eller en skiva på vilken den mesta av gödseln kommer att hamna. På skivan lägger man tunnt med tidningspapper som man kastar ut vid veckostädningen. För att hönsen inte ska trampa runt i sin spillning är det vanligt att sätta ett nät under sittpinnarna. Jag hade ett hönsnät här först, men bytte till kompostgaller som hänger på krokar. Det blev nu lättare att bara lyfta på gallrena när man ska skrapa bort gödseln från skivan.

För att spara golvutrymme kan man med fördel sätta redena en bit upp på väggen. Jag satte upp en skiva ca 40 cm under gödselskivan. På denna placerade jag sedan redena. När en höna vill lägga sig och ruva är det bara att flytta ner redet på golvet alldeles innan kläckningsdags!

 

Foderautomater och plats för bad

Hönsens foderautomat kan man hänga i en kedja eller sätta direkt på golvet. Vattenautomaten kan man sätta på några tegelstenar så den kommer upp en bit från spånet, annars blir den snabbt fylld med spån.

Hönsen behöver också tillgång till ett sandbad. Detta för att de ska kunna hålla sig rena. Sommartid badar de i hägnet eller en i en solig rabatt i trädgården. Vintertid kan man gärna hälla lite torv på en del av golvet i hönshuset.

 

Säker och praktisk hönsgård

Fler bra tips när det gäller hägnet är att välja ett tillräckligt kraftigt nät. Jag har använt kycklingnät, vars trådar är i allra tunnaste laget, inser jag nu i efterhand, eftersom nätet gått sönder på nåt ställe. Tillräckligt kraftigt nät som är galvaniserat är ett krav. Man kan också ha hönsnät, som har lite större maskor och komplettera med kycklingnät nertill, för annars kommer dina dagsgamla kycklingar att springa igenom nätet.

Ska du ha en säker hönsgård behöver du ha ett nättak som håller emot angrepp för rovdjur, större fåglar och som klarar att hålla för tung bllötsnö. Slarva inte med taket, mindre rovdjur tar sig lätt in om det finns hål. För att stoppa räv, grävling, hund m.m. behöver du gräva ner nätet en 3-5 dm i marken och täcka med tunga stenar innan du lägger över jord igen.

Vidare är det bekvämt med två dörrar till hägnet, men detta varierar från fall till fall. När du har dina höns lösa i trädgården är det en fördel att öppna båda dörrarna till hägnet. Skulle oturen vara framme och ett rovdjur angriper hönsen är det bättre med två öppna dörrar. Om hönsen när de blir angripna springer in i sitt hägn med rovdjuret efter sig, kan de fortsätta fly ut genom den andra dörren, istället för att bli fångade i hägnet.

Tänk på att göra dörrarna så breda att din skottkärra kan passera. Detta underlättar enormt när du städar ur hägnet.

I hägnet blir det mer spännande för hönsen om det finns annat än bara plan tom mark. Stenar att hoppa upp på, buskar att rota runt under, kanske en hallonplanta att äta bär från, pinnar och hyllor att flyga upp på... Bara fantasin sätter gränser!

När kycklingarna var små stod en stege i hägnet. Denna hoppade de gärna upp på och övade sin flygförmåga ifrån!

 

 

Så här byggde jag mitt hönshägn

När jag bestämt vilken plats som hägnet ska byggas på, så började jag vintertid att röja fram en gång i buskaget. En del av buskaget skulle hamna på insidan och en del vara kvar på utsidan som skydd mot väder och vind. Efter att ha gjort upp en ca 1 meter bred gång drog jag ett snöre utefter hägnets tänkta form. Jag bestämde mig tidigt för att hägnet skulle ha formen av en paviljong. Då skulle det även finnas möjlighet för mig att gå upprätt inne i hägnet och så skulle mina höns få möjlighet att flyga upp och sitta högt för att spana.

På nätet fyndade jag ett parti stolpar som mätte 8 x 8 cm och var 1.80 meter långa. Man kan nog gå ner nån dimension i storlek, men tänk på att bygget ska hålla länge och tåla att stå ute i snö och regn. Samtliga stående stolpar mäter 8 x 8 cm, däremot valde jag en tunnare regel för alla horisontella överliggare och för de reglar som utgör taket.

Vi började med att uppskatta en mittpunkt i det tänkta hägnet. Därefter tog vi en stam av gran, barkade av och behandlade med en linoljeblandning. En stolpsko i betong grävdes ner och i denna skruvade vi sedan fast vår mittstolpe som ska hålla takets högsta punkt.

Härefter blev det många timmars grävande då varje vertikal stolpe skulle stå i en betongplint. Samtliga stolpar rödfärgades och skruvades fast i betongplintarna. Med hjälp av vattenpass fick vi stolparna att stå hyfsat rakt. Härefter var det dags att skruva fast överliggarna. Under äppelträdet fick jag göra en liten speciallösning för att överliggaren skulle hamna under trädets krona.

Sedan var det dags att rulla ut det nyinköpta galvaniserade hönsnätet. Jag satte nätremsorna uppifrån och ner, klippte dem ca 30-40 cm längre än vad hägnets väggar var höga, för att kunna gräva ner en del i marken. En massa grävande blev det, men det lönar sig att vara noggrann, ett ordentligt djup, så ner med nätet, lägg på så stora och tunga stenar du kan hitta och fylligen med jord och slutligen tippa över grästuvorna igen! Försök lägg nätet neråt och lite vikt utåt, så stenarna hamnar ovan! Min trädgård blev i det närmaste länsad på stenar i lagom storlek!

Mina två dörrar tillverkade jag av samma typ av reglar som överliggarna. De fick handtag av avbarkade ene- eller om det var tallkvistar. Med långa hakgångjärn hängdes dörrarna på plats. Under dörrarna har jag en tröskel, från vilken jag har fäst nät som är nergrävt i marken.

Metervis med ståltråd kommer att gå åt för att närja samman de olika styckena av hönsnät. Ha tålamod. Bered dig på sönderstuckna fingertoppar.

 

Då takets högsta punkt blir vid mittstolpen, siktade vi ut en lagom höjd och tillverkade en liten rund hylla som med egentillverkade konsoller sitter runt mittstolpen. Hyllan och konsolelrna linoljade vi. Vi skar även till takpapp som täcker hyllan, detta för att försöka skydda så gott det går mot regn och fukt.

Nästa moment behövde vi vara två. Nu skulle vi mäta hur långa takreglarna skulle bli. Vi fäste snöre från mittstolpens hylla och ut till varje vertikal stolpe som skulle bära en takregel. Med snörenas hjälp var det sedan lättare att få en jämn spridning på takreglarna. Sedan var det bara att mäta varje snöre, såga till regeln och prova ut så måtten stämde. Vi sågade ut ett jack i den del av regeln som skulle vila på mittstolpens hylla, detta för att anläggningsytan skulle bli så stor som möjligt.

 

 

Bohus Dals Svarthöns

Det har talats om en gammal korpsvart hönsstam i gränstrakterna av Bohuslän-Dal och Norge. Uttrycket svarthöns har nämnts. Dagens svarthöns stammar från höns som 1958 köptes från två bröder i Bullarebygd. Deras något udda svarta höns hade kommit med modern och fadern från Norge omkring sekelskiftet.

Det färganlag som karaktäriserar svarthönsen tillåter att svart färg breder ut sig, inte bara på fjädrarna utan också på kam, slör, näbb, ben och hud. Även köttet är mörkt färgat. Tupparna kan dock få genomslag av vildfärger och faktum är att vita djur kan förekomma. Fjäderstrukturen är oftast slät men ullighet kan förekomma. Benen är glatta och tårnas antal är 4. Kam och slör är svarta till rödlila och kamformen är enkel. Vikt på en höna är ca 1-1,5 kg och på tuppen ca1,5-2 kg.

 

 

Svarthönan är en ras som fortfarande präglas av starka instinkter. De har en särdeles bra flygförmåga, ett nättak på hägnet är ett måste. Tupparna är mycket duktiga på att hålla utkik efter faror och varnar då sin flock. Min uppfattning är att denna rasen har en god ruvningsvillighet och att de är exemplariskt goda mödrar. Min äldsta höna ruvade två gånger på ett år, den senaste gången i december. Trots minusgrader höll hönan sin kyckling varm och fick den att överleva och växa upp till en frisk unghöna. Även tuppen har visat gott föredöme och lät den första kullen kycklingar söka nattvila under hans vingar. Som den härdiga lantras de är, har de en bra hälsostatus och ser man till den statistik som Svenska Lanthönsklubben för, så är förekomsten av sjukdomar och andra negativa tillstånd eller beteenden låga.

 

Att vara genbank

Att vara genbank innebär att aktivt vara med och bevara en liten rest av det unika kulturarv som bidrar till den svenska mångfalden. Alla de hönsflockar som finns hos folk, där hönsen lever och sprätter, är den levande genbanken. Genbanksdjuren ska leva ett så naturligt liv som möjligt, de måste få lov att vistas ute och gärna sprätta på loss på en gödselhög eller liknande!
 
Det unika med genbnaksdjuren är att de går att följa hela vägen tillbaka till ursprungsbesättningen, dvs ända tillbaks till de djur som först tillvaratogs. Tack vare dessa intyg vet man idag vad de har för härstamning och man kan hålla koll på att djuren håller sig friska och oförändrade. Som genbank åtar du dig bla att årligen fylla i ett blankett med uppgifter på dina djur, att utfärda genbanksintyg på djur du säljer och att framför allt låta dina djur leva ett så naturligt liv som möjligt! Du kommer att få många trevliga upplevelser på resans gång!
 

Mina Svarthöns

Sommaren 2008 köpte jag två vuxna höns med 5 kycklingar. Det har varit en fantastisk tid att få lära känna hönsen som de olika individer de faktiskt är. Att få uppleva hur veckogamla dunbollar växer upp, hur ungtupparna plötsligt en dag stöter ur sig ett hest uh-hu-uuuu, för att så småningom blomma ut till stiliga fullfjädrade tuppar. Hur unghönsen en dag låter sig bli uppvaktade av tuppen och hur tuppen från och med detta blir som en idol för dem! Att få hitta de första miniäggen som unghönsen lagt och att få uppleva hur hönan en dag kluckande stannar kvar i redet allt längre för att helt "sura till" och bestämmer sig för att börja ruva! Och att efter 21 dagar få höra ett ivrigt, livskraftigt pipande från en minimal grå dunboll som på vingliga ben iakttar allt mamma höna gör och lär för livet!

 

Den Svarte tuppen

Min stortupp, allmänt kallad Den Svarte, är en lugn gentleman som alltid meddelar sina damer när han hittat nåt gott. Han började sin tid hos mig med att rymma och tillbringa en natt i frihet i skogen, men som dagen efter vid lunchtid lugnt kom spatserande på grusvägen, dock med en stjärtfjäder mindre! Han kan vara lite skygg och gå undan om man kommer för nära, men har fått allt större förtroende för mig. Han börjar gärna morgonen med att sitta och gala på en av de högsta pinnarna i hägnet. Stor-tuppen är en bra och snäll barnvakt som duktigt passar de små unghönsen när resten av hönorna ligger och ruvar.

 

 

Svart-Stina

Svart-Stina har lämnat oss. Jag var tvungen att ta bort henne då hon inte mådde bra och hade drabbats av äggledarinflammation.

Svart-Stina var hönan med Stort H. Hon flyttade till mig med sina 5 kycklingar. Svart-Stina var en mycket duktig mor, hon har ruvat fram två kullar på ett år, den sista mitt i vintern. Hon visade sina små allt de behövde kunna och lät gärna de små sova i värmen under ena vingen. Svart-Stina var dock en mycket bestämd dam! Det var inte ostraffat man nallade nån av de små, hon var hönan som då ljudligt varnade dig och som orädd tog ett kliv fram emot dig! Störde man henne i redet när hon hade kycklingar fick man förvänta sig att bli hackad i handen! Svart-Stina tog ofta tillfället i akt och tog en otillåten tur i trädgården genom att helt enkelt hoppa ut genom dörröppningen när jag vände ryggen till!

 

 

Ungtupparna - Håkan med bröder

Tre ungtuppar blev det i första kullen. De har alla flyttat till egna hem, alltifrån Aspö, Köping och västra Skåne. Tre kaxiga ungtuppar som alla mopsade upp sig mot Stortuppen, som raskt markerade sin plats i hierakin genom att ta ett kliv emot dem! Håkan bodde kvar längst, han flyttade vid åtta månaders ålder och liftade då med min svärfar! Stortuppen, liksom hönorna var då rejält trötta på Håkan. Håkan ville ju ha egna damer att kela med, men icke, hönorna ville hålla sig till Stortuppen! Håkan fick i sitt nya hem, till sin lycka, 21 egna skånska damer!

På bilden Håkan, Köping-tuppen och syrrorna. Aspö-tuppen har redan flyttat vid fototillfället.

 

 

Mini-Lisa

Mini-Lisa har flugit vidare till hönshimlen.

Mini-Lisa är den ena av sommarens unghönor. Hon är lite mindre än sin syrra Svart-Vita, men var ändå först med att låta sig bli uppvaktad att Stortuppen. Mini-Lisa är en pigg och framåt liten dam. Hon är väldigt nyfiken och den som är tamast. Hon kommer in först i hönshuset och ska fram och kika vad jag har med mig för mat. Hon äter även ur handen. Mini-Lisa lade sig att ruva i slutet av mars och fick senare sällskap i redet av syrran Svart-Vita. Tillsammans har de skött om sina små svarta kycklingar.

 

 

Svart-Vita

Svart-Vita, hade som ung en vit fjäder på varje vinge och är till sättet mer lik sin mor Svart-Stina än vad syrran Mini-Lisa är. Henne ska man inte röra, då hackar hon en :) Svart-Vita har blivit morsa, hon har delad vårdnad med syrran Mini-Lisa. Sedan den 10 juli ruvas det igen, då Svart-Vita efter några kluckande dagar lade sig i redet. Svart-Vita är numera högst i rang.

 

 

Julius

Sist ut har vi lilla Julius som kläcktes på självaste julafton! Lagom till påsk kom de första hesa galen på morgnarna. Julius växte upp i flocken utan problem. Han åt gärna ur handen som liten och kunde till och med ta ett kliv upp i handen för att äta, detta trots att mamma Svart-Stina argsint varnade i bakgrunden! Julius var gärna ute i trädgården och tog sig gärna en liten lur i ett buskage, smet gärna in i trädgårdslandet eller jagar fjärilar!!! Han jagade till och med iväg skatorna som landade på gräsmattan. Dom skulle bort!!! Numera bor Julius i västra Blekinge.

 

 

Tre kycklingar kläckta i Påsk 2009

Tre kläckta, men en av de små finns inte längre kvar. De två återstående är pigga, snabbfotade och piper högt! Det är en tupp, Grytis och en liten höna, Lill-Höna! Lill-Höna kommer att få stanna i gården medan tuppen Grytis kommer att söka nytt hem så småningom.

 

Grytis

Grytis är på bilden en ungtupp på dryga 3 månader och som älskar att busa med sin syrra. Grytis har i dagarna börjat gala, ett hest tutande! Grytis har flyttat till Nybro.

 

Lill-Höna

Lill-Höna kivas med sin brorsa Grytis och börjar även så smått bli lite uppvaktad av Stor-Tupp. På bilden är LillHöna ifärd med att jag bort ett av sina småsyskon från bron!

Rödstrumporna

De båda Rödstrumporna föddes sensommaren 2009. En av dem, Lillstrumpan, är som förståeligt lite mindre, hon är rätt låg i rang.

 

Tallulah och Missispippi

Födda i september 2010 och kommer att få stanna kvar i flocken. De är idag kring halvåret och håller sig helst tillsammans. På bilden nedan syns Tallullah, en kopia av bortgångna Mini-Lisa.

...och här nedanför Tallullahs syster Missis-Pippi

 

Fotogalleri

 

Syrrorna Mini-Lisa och Svart-Vita under sluttampen på ruvningsperioden!