Johannas Hemsida

Boris - vår sibiriska katt

Den Sibiriska kattens bakgrund

Den sibiriska katten blev först 1997 godkänd som raskatt i Europa, av FIFe. Men redan i slutet av 1800-talet omnämndes den ryska långhårskatten i Harrison Weirs´s ”Our Cats!” Under 1700-talet började Sibirien på allvar koloniseras av ryska nomader, jägare och fiskare. Katten som var ett populärt djur i Ryssland fick flytta med!

Sibirien bjöd på ett hårt klimat och katterna kom med tiden att utveckla en lång, tjock och vattenavstötande päls!

Katterna formades till utmärkta jägare! Endast de starkaste och mest friska överlevde!

Dessa katter har varit genetiskt avskiljda från övriga europeiska katter i mer än 100 år. Den sibiriska katten kom så småningom tillbaka över Uralbergen och 1987 började man i Sankt Petersburg intressera sig för katterna så pass mycket att avel och uppfödning påbörjades. Uppfattningen var att katterna hade unika rasegenskaper!
1992 importerades de allra första sibirierna till Finland och först år 2000 kom tio katter till Sverige.

Rasegenskaper

Den sibiriska katten är en storvuxen katt som ofta inte är färdigvuxen förrän framåt femårsåldern. Hankatternas vikt kan ligga mellan 6-8 kg, honorna väger något mindre.
Den sibiriska katten är muskulös och har kraftiga ben och stora tassar. Underpälsen är ullig och tät medan den vattenavstötande täckpälsen ska vara något sträv. Pälslängden varierar, från kort på rygg till lång runt hals, bakben och svans.

Den sibiriska katten är mycket aktiv, social och pratglad! Katten är mycket nyfiken och följer sin ägare likt en hund och vill vara med överallt, även i duschen! Den vill gärna klättra och ligga högt.

Många sibiriska katter är duktiga på att lära sig tricks och på att apportera! De är även förtjusta i att leka med vatten. Det sägs att den sibiriska katten i flera fall uppträdde på ryska cirkusar!

Den sibiriska katten och allergi

En del kattallergiker har visat sig tolerera vissa sibiriska katter. Det finns dock aldrig några garantier. Genom Sällskapet Sibirisk katt kan man få mer information och även komma i kontakt med så kallade testhem, där du som är allergiker kan få träffa en sibirisk katt och provkela. Vi har själva besökt ett testhem innan vi fick hem vår älskade Boris. Vi har även haft några "provkelare" på hembesök.

Första dagen med Boris

Hösten 2007 hämtade vi en liten näpen Boris, eller Eragon som han hette då, hos uppfödaren Maria Johansson i Åtvidaberg. Fyra syrror har han, en hade redan flyttat till sin nya familj, kvar fanns fyra söta och busiga kattungar. Mamma Barishnya spanade tålmodigt men övervakande uppifrån sitt höga klätterträd. Innan vi åkte med Boris kom hon fram och kikade in i transportburen, som om hon redan visste att en av hennes små skulle åka.

Resan hem till Nättraby blev lugn, Boris pep lite de första fem minuterna, men tystnade snart. Det dröjde inte länge förrän han sov lugnt på sin lilla kudde. Han slappnade av och låg halvt på rygg med benen alldeles utsträckta!

Väl hemma visade det sig att vår nya lilla vän var tuff och framåt! Han gick raskt ur sin bur, med svansen i vädret gick han genast på upptäcktsfärd i vårt hus. Så mycket nytt det fanns att se! Han hittade till sin matplats och stannade för att äta och dricka lite. Strax därefter fann han även sin toalett och passade på att inviga den! Sen tog han sig ett varv till i huset, spanade in alla väggar, hyllor och avsatser! Han var lugn och mycket nyfiken. Verkade inte rädd alls. Första kvällen hann vi med lite lek och sedan somnade han i husses knä!

Detta var den första av många fantastiska dagar med vår härliga Boris!